I Lund är Fairtrade slöseri med skattepengar

“Det är slöseri med skattepengar att betala för just denna märkning. Det finns gott om studier som pekar på att vanliga arbetare i utvecklingsländer inte alls gynnas. Genom att Lund lämnar Fair Trade City sparas 200 000 [kr.] årligen”.

Detta är del av den argumentation som Lunds nya politiska styre; Moderaterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och det lokala partiet Förnya Lund, framför i sitt budgetförslag för 2019. Märkningen de syftar på är Fairtrade. Den föreslagna budgeten för Lunds kommun är nästan sju miljarder kronor. Sju tusen miljoner kronor. Om detta hade handlat om att spara 1% av kommunens budget skulle det innebära sjuttio miljoner kronor. Men det handlar inte om miljoner. Det handlar om 0,003%.

Fairtrade är en icke-vinstdrivande produktmärkning. Eventuellt överskott återinvesteras i verksamheten. Fairtrade är ett verktyg för att främja hållbar utveckling i länder med utbredd fattigdom, genom handel. Dess utgångspunkt är att handel ska kunna bedrivas utan att mänskliga rättigheter kränks. Att odlare och anställda ska kunna överleva på sin inkomst, ha drägliga arbetsförhållanden och visa miljöhänsyn.

Att vara en Fairtrade City är ett ställningstagande som Lund och 71 andra svenska kommuner gjort, liksom över 2000 andra städer globalt. Det är ett aktivt val för att verka för att mänskliga rättigheter ska gälla för alla, genom rättvis handel. En Fairtrade City bidrar till hållbar utveckling genom ansvarsfull konsumtion, och förespråkar detta tillsammans med representanter för det lokala civilsamhället och näringslivet. Det handlar inte om att göra gott, om välgörenhet. Det handlar om att göra rätt. Det är ingen politisk eller ekonomisk fråga. Det är en rättighetsfråga. En anständighetsfråga.

Fairtrade är Celine, Ebenezer och mer än en miljon andra odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom. Celine odlar Fairtrade-certifierat kaffe i Dominikanska republiken, där klimatförändringarna medfört att regnperioderna ersatts av väderväxlingar, extrem torka och sjukdomen La Roya, kafferost. Många kaffeodlare som Celine står inför faktumet att 80% av skörden har förstörts. Tack vare Fairtrade-certifieringen har de möjlighet att köpa mer motståndskraftiga kaffeplantor, och satsa på odling av andra grödor.

Fairtrade är också Ebenezer, från ananasodlingen Gold Coast Fruits Workers i Ghana. Genom den premie som ingår i Fairtrade-certifieringen har arbetarna där kunnat erbjudas utbildning om hälsa och miljöhänsyn; vaccinationer; skoluniformer och skolböcker till barnen; mikrolån; och reparation av en djup brunn, som blev räddningen för flera byar när deras vattenkällor sinade under torkan 2010.

Det finns studier som pekar på svagheter och begränsningar med Fairtrade. Fem kritiska studier brukar nämnas. Men flera av dem visar även på positiva effekter av Fairtrade. Dessutom finns det över 45 andra studier, som visar på ännu fler positiva effekter av Fairtrade; exempelvis ökade investeringar i lokalsamhället, och förbättrade arbetsvillkor för anställda.

Så är det med fattigdomsbekämpning. Det finns inga enkla lösningar. Det är därför FN:s medlemsländer antagit Agenda 2030. Agenda 2030 är en överenskommelse för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, som Sverige och världens alla andra länder åtagit sig att genomföra. Det kan de bland annat göra genom rättvis handel, som Fairtrade-märkningen är ett exempel på.

Fairtrade är också jag. Att sprida kunskap om rättvis handel, inklusive Fairtrade-märkningen, har varit mitt arbetsområde de senaste elva åren. Under dessa år har jag träffat Celine, Ebenezer och flera andra producenter. Var och en av dem är ett konkret bevis på att Fairtrade inte är slöseri med skattepengar.

Förslaget om att lämna Fairtrade City-samarbetet är ett politiskt ställningstagande som görs i Lunds namn – men det hör inte hemma i det Lund jag bor i, känner och älskar. Lärdomsstaden. Ett föredöme. Ett ställningstagande mot mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling borde inte höra hemma i någon svensk kommun.