Denna text publicerades ursprungligen som gästkrönika i Lokaltidningen den 29 april 2017.
Jag har flyttat minst tolv gånger i mitt vuxna liv, och bott utomlands i fem omgångar. Otaliga dagar och sena kvällar har spenderats med tunga flyttkartonger och överfulla resväskor. Fråga bara mina föräldrar. De har fått agera flyttfirma nästan varje gång. Nämnde jag förresten att jag har tre systrar som också har flyttat ett antal gånger? Låt oss bara konstatera att det har blivit väldigt många timmars bärande, flyttstädande och körande de senaste två decennierna. Kära Mamma och Pappa: Tack och Förlåt! Vad skulle vi gjort utan er?!
Flera av de där flyttarna har inneburit att jag startat om ensam i en stad långt hemifrån, på ett främmande språk. Den första omtumlande tiden, när varje dag är full av nya människor och upplevelser, slukar all din energi. Sedan händer det. När du minst anar det märker du plötsligt att du har börjat bli en del av något. Du går till butiken på hörnet och personalen känner igen dig och ler. Brevbäraren som har med sig de efterlängtade breven och paketen hemifrån vinkar. Spärrvakten du möter vid metron varje dag hälsar och småpratar. Jag minns dem så väl, för de visade att de såg mig. De gjorde inte bara det jobb de fick betalt för. De valde att även dela med sig av sig själva, sin personlighet, sin värme och medmänsklighet, och fick mig att känna mig hemma.
När vi tänker efter är vi nog många som minns en särskild lärare, tränare, kollega eller annan person som har lämnat ett alldeles speciellt avtryck i våra liv. De har sett dig och din potential, fått dig att känna dig sedd och viktig, lyssnat på dig, litat på dig, gett dig chansen – och gett en liten del av sig själva till dig. På så sätt har de också tagit fram ditt bästa jag. Jag kan bara önska att alla ska få uppleva lärare som Margareta och Jan, läkare som Mila och Bo, sjukgymnaster som Kristina, tränare som Christoffer, eller kollegor som Norie och Edu. De kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Jag jobbar med social hållbarhet. Social hållbarhet innebär, lite förenklat, att fokusera på allas lika värde och rättigheter, och att skapa och vara del av ett inkluderande samhälle. Att se varandra bortom yrke, status, arbetsförmåga, prestationer, utseende och identitetsgrunder. Oavsett situation, i vardagen eller i det oväntade, med våra närmaste eller bland okända, kan vi alla göra valet att ge lite av vårt bästa jag, och därmed ta fram någon annans. Våga göra det. Det är kanske en av de finaste gåvor du kan ge någon annan – och dig själv.